I lördags blev jag och Henric hembjudna till en av Henrics kollegor på middag. Och, visade det sig, spelkväll! Våra värdar var uppenbart spelälskare och hade ett helt skåp fyllt av strategispel. Efter en rejäl hemlagad middag och ett antal glas vin plockades spelen fram och vi delades upp i två grupper eftersom det tydligen inte alls gick för sig att man var fler än fem personer per spel. Jag och Becca, en annan spel-newbie, räknade snabbt ut att vi var sex personer närvarande och föreslog att vi kunde var på lag så att vi alla skulle kunna spela samma spel men det röstades snabbt ner. Det här var på allvar, inget trams som att spela tillsammans på lag dög nu.
Det hela slutade med att jag fick lära mig spelet Stone age. Jag vann första omgången och deklarerade övermodigt att lite vin gjorde mig oerhört strategisk. Det fick jag dock snart äta upp när jag kom sorgligt sist i andra omgången. Nu vill jag med bestämdhet hävda motsatsen, vin gör mig alltså INTE bättre på strategispel.
