Jag kan inte riktigt säga varför men Grand canyon har alltid varit drömresmål för mig. Det kan bero på att jag i en ”impressionable age” såg Thelma & Louise… Hur som helst när Kristina meddelade att ett besök i USA utan en helikoptertur över Grand canyon inte var vatten värt var jag böjd att hålla med. Visserligen svider det ganska rejält i plånboken att göra nåt så extravagant men som Kristina påpekade så handlar det ju om en möjlighet som inte kommer tillbaka. ”YOLO!” som det ryktas att ungdomarna säger…
Först när jag satt i bussen som skulle ta oss ut till flygplatsen utanför Las Vegas kom jag ihåg att jag är vansinnigt höjdrädd. Jag tror att min hjärna hade valt att se en helikoptertur ungefär i nivå med att åka flygplan. Det är ju nämligen inte alls läskigt eftersom det ändå är obegripligt högt upp och känns ungefär som att sitta i en stor buss. På väg till flygplatsen insåg jag emellertid att en helikopter är betydligt mindre än ett flygplan och den här sightseeing-helikoptern förmodligen var gjord helt i glas. Gah! Mina händer blev plötsligt kallsvettiga, hela min kropp blev faktiskt kall och svettig. ”Vad i hela helvete har jag gett mig in på?!”
Drygt en timme senare klev jag på darriga ben ut på landingsbanan och klättrade in en röd helikopter som mycket riktigt hade väldigt stora glasfönster. När jag spände fast mig efter konstens alla regler hände dock något märkligt: all nervositet och rädsla rann av mig. Inte ens helikopterns krängande och krumbuktande när vi lämnade marken skrämde mig! Vi var på väg! ”Let’s keep goin’!”*
Take off. Skräcken i deras ögon…
Hoover-dammen på vägen ut mot Grand canyon. (Snygga reflexer blir det när man fotar genom helikopterfönster)
Vi flög förbi klippan där de spelade in slutscenen i Thelma & Louise. Förstår ni storheten i det?! 
Going in for landing… 
Champangefrukostpicknick och fotografering ner på botten av Grand canyon!
Fotobevis på att vi var där.
Co-pilot Elinor Hägg tog oss hem fint och säkert.
Om du vill göra samma resa så kan jag tipsa om Papillion som vi flög med. Inte billigt som sagt, men bland det mest prisvärda vi kunde hitta. Vi blev hämtade på vårt hotell, fick flyga med en trevlig pilot, delade helikopter med bara tre andra turister och blev bjudna på picknick med bubbel (maten bestod av smörgås, muffins och en liten påse chips).
* Naturligtvis ett citat ur Thelma & Louise. Om du kan din filmhistoria förstår du.
Svårt avundsjuk! Bra inlägg Malin.
Mäktiga bilder!